Nääära...

...men nära skjuter ingen hare, som gunde svan skulle ha sagt..
Jag kom till final, men slutade 15:e, och det är de 12 bästa som går till Nationals..
Nära nära.. Jag är jättenöjd ändå, jag hoppade 12.56m vilket är mitt näst bästa resultat denna säsongen.
Det krävdes "bara" 12.71m för att gå vidare till nationals... lite bittert att vara så nära.
Jag hoppade tillsammans med Maria Augutis, som hoppade 13.00m och gick alltså vidare till nationals, Grymt tjejen! Grattis!!
Nu ska jag ta en dusch och sedan ut och äta! Hungrig som en varg:)

Good Bye MC track and field..

I morgon blir förmodligen den sista tävlingen för mig i Manhattan College kläderna. Sorgligt.
Kan ju inte påstå att jag kommer sakna de skogsmullegröna dräkterna, men allt annat runt omkring. Alla resor, alla tävlingar, alla hotellövernattningar, galna MAAC tävlingar, laget, Mecca, ja allt faktiskt...
I guess all good things has to come to an end... Jag har haft 4 underbara år i Manhattans track team, och även om det varit en berg-och-dalbana, så är det övervägande glada minnen som jag nu tar med mig i livet när jag går vidare...
(nu kommer det några tårar till och med...).
Jag har bara en termin kvar på Manhattan College, och sen är mitt liv ett oskrivet blad...
Här kommer lite minnen i bilder:


Freshman year - från kryckor, till SM-silver och landslagsdebut.

Freshman year började förfärligt, stukad fot och jag åkte nästan hem. Bild nummer 2 är första längdtävlingen i MC dräkten, hoppade 5.70m, vilket följdes upp av 5.80m i Mets på bild 3.
Bild 4 är första Penn Relays, där det inte blev någon final. Bild 5 är från mitt första ute-MAAC där jag sprang i stafettlaget, och jag gjorde rosa tröjor till hela laget :) På MAAC gjorde jag också häck come-back efter några års uppehåll från häckarna. USA-säsongen avslutades med ett 5.87w hopp på regionals. En säsong som började  med kryckor, slutade fantastiskt bra med ett SM-silver i augusti i Eskilstuna och landslagsdebut i Finnkampen!


Sophomore Year - ryggskadad och framtidsdrömmarna krossad av skoldoktorn.
Sophomore year var skadedrabbat. Jag fick ryggproblem tidigt på säsongen, så jag tävlade sparsamt. Bilderna är från MAAC indoor, där jag vann min första "most outstanding performe" award, andra bilden från Arizona-lägret och bild nummer tre från MAAC utomhus, där jag lyckades vinna längden och tresteget med en rygg som jag trodde skulle gå av. Det blev ingen utomhus säsong i sverige, bara rehabträning hela sommaren. Ryggproblemen fortsatte på hösten trots all rehab och vila, och jag fick höra att jag hade stressfraktur, bruten rygg och diskbrock. Vändningen kom när jag kom hem över vintern och Thomas kollade på mig, satte en kortisonspruta och jag inomhuspersade bara tre veckor senare i längdhopp. Tji fick skoldoktorn som sa att jag aldrig skulle kunna hoppa igen.

Junior Year - vändningen!
Äntligen började ryggen kännas bättre, längdhopp kunde jag hoppa utan någon smärta alls, men tresteget tog jag det lugnt med, och hoppade bara på MAAC då jag måste. Vi vann MAAC både inne och ute, och jag hoppade nytt innepers i både längd och tresteg. 5.95m och 12.20m.
Jag har inga bilder från MAAC utomhus, för det var verkligen det värsta väder jag någonsin tävlat i, men en stafettbild från Arizona, en bild från förra årets regionals som inte gick så värst bra, och en bild från min första sverige tävling på nästan 2 år, SAYO.
På sommaren tävlade jag sparsamt, och det regnade på alla tävlingar utom en haha. Bild från det regniga Karlstad. SM i Malmö blev höjdpunkten, där jag kom 4:a och 6:a i längd och tresteg och pers i tresteget och min bästa serie nånsin i längd.

Senior Year - framgångarna!
Nya träningskompisar och Sydafrika läger visade sig vara en bra uppladdning. Med Andrea flåsandes i nacken hela tiden gällde det att ligga på topp. En torsdag i februari så smällde det till för oss båda. Först Andrea på 6.02, och sedan jag 6.04m. Det var en riktigt kul tävling!
På inomhus MAAC dominerade MC och team Sweden tog hem grymt många poäng, med en svensk trippel i häckloppet som en höjdpunkt på kvällen! Friidrottslaget är det bästa och goaste som nånsin varit på MC, så jag är så glad att jag fick vara en del av det.
I år har jag äntligen börjat kunna träna tresteg igen, efter nästan tre år. Underbart! 2010 fick jag äntligen vinna Penn Relays, och jag hoppade över 6m utomhus igen! På MAAC dominerade vi igen, och jag har fått ordentlig fart på häcken, och var med och konkurerade om segern. Jag var bara 6 hundradelar från vinst! Jag vann längden med en halvmeter och tresteget med 1.5 meter!
För första gången vann jag ECAC, och jag gjorde det i båda mina grenar! Fantastiskt kul tävling!
Helgen innan persade jag all time personbästa med ett 6.30m på Icahn Stadium, i en serie som även innehöll 6.18 och 6.23m.  Jag har genomfört 4 år med Mecca som Coach, och jag kommer att sakna honom! Han har varit där för mig, och stöttat mig på varje träning i snart fyra år!
Jag är så fantastiskt glad att jag åkte till Manhattan College, det har varit helt underbara år, och jag har lärt mig så himla mycket, båda om mig själv och andra. Jag är glad att jag fick avsluta min College karriär med en supersäsong, och även om jag slutar att tävla för manhattan, så kommer jag att fortsätta att träna med mitt älskade lag!
Jag hoppas på många nya bra resultat under sommaren hemma i Sverige, då jag kommer att representera mitt klubblag Västerås Friidrott.
I morgon kan det som sagt vara min sista tävling för Manhattan College. Jag ska njuta lite extra i morgon när jag tävlar!

Aggie Stadium

I morgon ska jag tillbaka till Aggie stadium och hoppa tresteg. Benen känns bra och jag hoppas på att få tillbaka den sköna känslan jag hade på ECAC. Jag ska tävla mot en svensk tjej i morgon, Maria Augutis , det ska bli jättekul! Jag har redan träffat Sofie och Sofia, och Björn igår. Så himla kul att träffa usa-svenskarna:)
Håll tummarna !