On the road

Sitter i bilen på väg hem från Göteborg där vi varit med Andreas på operation. Vi åkte igår och sov över på hotell för operationen var tidigt i morse. Det lät som att operationen hade varit lyckad, så nu hoppas vi på bra och snabb läkning. 

När A var på operation mötte jag upp Victoria för lite träning i Friidrottens Hus.Jag sprang intervaller och fick riktigt härlig påhejning från både  Victoria och Ebba, tack sötisar! Det behövdes! Pappa var tidtagare och höll koll på vilan. 

Efter träningen var A inte riktigt klar på sjukhuset så jag och pappa tog en promenad innan vi äntligen fick ett sms om att A hade vaknat och var klar att åka. Då hämtade vi upp honom och nu har vi åkt bil några timmar. A verkar må bra ändå och har inte alltför ont. Nu ska jag pyssla om honom under veckan ❤️️

Stort tack till världens bästa pappis som alltid ställer upp! Du är fantastisk!! 💕

Mardrömsdag

Den här dagen har varit helt värdelös. Om man kunde spola tillbaka dagar och få dom ogjorda, och sen snabbspola fram till en annan dag hade jag gärna gjort det. Onsdag 23 mars 2016, - delete! En riktig helvetes dag... Tårarna har runnit hela dagen fast jag försöker att vara stark och stöttande.

I morse åkte vi förväntansfulla till sjukhuset som skulle ta bort A's gips och röntga honom för att se hur läkningen av stressfrakturen hade gått. 
Gipset kommer av och han går in på toan för att tvätta av benet som varit i gips i tre veckor. Då känner han en hård knöl på utsidan av vaden som har smärtat den senaste veckan. Han röntgas och smärtan blir senare värre, och han frågar då sköterskan om det finns risk för att det är en blodpropp. Hon säger bara kort att det är det säkert inte och "det kan vi inte se här ändå". Typ hejdå.. 

När vi ska åka hemmåt så blir smärtan värre igen och det känns ju dumt att åka ifrån sjukhuset om det nu kan vara något allvarligt. Vi frågar i receptionen om vart vi ska vända oss och dom säger att vi kan gå och leta efter någon i korridorerna. Så vi strosar planlöst omkring och frågar om någon kan hjälpa oss, och ingen tror att det är nåt allvarligt och ingen vill hjälpa till. Efter ett tag får jag panik på att ingen bryr sig, så då ser jag någon som ser ut som en sköterska och ber desperat om hjälp till min sambo som måste ha hjälp för att kan ha fått en blodpropp. Äntligen händer det något och hon går iväg och hämtar en annan person, som leder oss till en tredje person, som guidar oss till ultraljudet. En läkare gör ultraljud och konstaterar att A har fått en blodpropp i vaden... WTF?! En blodpropp!! Det känns helt overkligt. Så kan det väl inte vara? Men jo, så var det tyvärr.. Vilken chock.

Alla som vi tidigare pratat med hade bara velat skicka hem honom, med en blodpropp i benet!! Helt ofattbart dåligt. Om vi inte hade stått på oss och varit envisa nog att fråga alla vi såg hade vi åkt hem och det hade kunnat bli jättefarligt. Stackars fina A.

Läkaren skrev ut blodförtunnande medicin som vi åkte och hämtade. När chocken efter blodproppen hade lagt sig en aning ringer läkaren som har studerat sprickan i foten på röntgenplåtarna och säger att sprickan inte läkt alls utan nu måste A opereras. 
Alltså när man inte trodde att dagen kunde bli sämre. 
Stackars älskade A!! Världens sämsta dag! Nu blir det operation i Göteborg nästa vecka.
Jag älskar dig mest på hela jorden hjärtat! Tillsammans klarar vi allt! Jag ska finnas här för dig och stötta dig så mycket det bara går och nu ska vi få dig frisk igen ❤️️ Så är det bara!! 
Puss å kram

Hills

Igår kväll mosade jag intervaller i Karins backe. Det var kallt, mörkt och jag var rädd för kronhjortar hela passet, men jag kämpade mig igenom intervallerna och efteråt kände jag mig nöjd. 
Fredagsfyset belönades med fredagsmys och taco-kväll och naturligtvis satt vi bänkade framför tvn och kollade på friidrotts-VM. Jag gick upp kl.03.00 för att kolla på längdfinalen också. En grym tävling som klart var värd att vara trött en hel dag efteråt :-) 

Idag är det vilodag och jag väntar på bussen hem från jobbet. Puss på er! Ha en fin lördag!