Chansningen som inte gick hem

Trots sjukdom som inte ville ge med sig så chansade jag och åkte till SM i Växjö. Jag hoppades väl att jag skulle hinna bli frisk och mirakulöst hitta en toppform eftersom jag inte tränat på två veckor... Så blev det inte. Det blev en väldigt jobbig tävling fysiskt där jag fick slita för varje löpsteg. Sämsta känslan i kroppen någonsin. Jag har nog aldrig tävlat såhär sjuk förut, och kommer inte göra om det heller. För det var verkligen en pina att känna att kroppen inte svarar ett dugg. Gelé-ben utan kraft går helt enkelt inte att hoppa långt med.. 😢 Dunkande bihålor och feberkänsla. Bläää vad tråkigt att jag skulle vara sjuk just denna helg. 

Det jag tar med mig från helgen är att jag iaf lyckades kriga till mig en bronsmedalj och hade bara 3cm upp till guldet i längdhoppet. Idag i tresteget hade jag noll energi kvar och stannade på en fjärde plats.

Men vad ska man göra? Det är bara att bryta ihop och komma igen. Friskare, starkare och bättre än någonsin 👊🏼💪🏼🌟

Vi hade iallafall tur med vädret 😜

Kommentarer :

#1: Pappa

Du är en riktig krigare, så du kommer igen starkare än någonsin ❤🥇

Svar: Ja nu ska det tränas mot nya mål 👊🏼🌟
Malin Marmbrandt

skriven
#2: Mamma

Inte lätt att prestera under de omständigheterna, att ta en bronsmedalj är ju helt otroligt när du mådde som du gjorde. Till sommaren är du bättre än någonsin!
Kraaaaaam mamma

Svar: Tack Mamma!! Jag hade ingen power alls i kroppen men till sommaren ska jag frisk och stark igen 💪🏼🍀😃
Malin Marmbrandt

skriven
#3: AL

Vilken prestation, i både längden och tre steget, det var grymt du är en riktig kämpe Kraaaam❤

Svar: Tack snälla du! Jag försökte men hade ingen kraft i kroppen alls 💕
Malin Marmbrandt

skriven

Kommentera inlägget här :